Tell it to my face, this is what you want. What you need

Jag och issa gick aldrig och lade oss inatt. Utan vi la oss imorse vid halv åtta tiden. Har under 32 timmar sovit i 5 ynka timmar och nu tycker jag att jag är värd lite sömn efter all vakenhet. Men det får jag inte. Ska sova djupt och skönt inatt istället men klockan är bara halv fem nu, evigheter kvar till natt.

Alltså inatt, vet fanimej inte vart jag ska börja? För det är en lång historia med små detaljer som får mig att börja skratta så fort jag börjar tänka på det. Jag och issa drog till cafe Alberts i östermalmstorg där vi satt i någon timma eller två. Där satt en kille... Vet inte hur jag ska förklara, men det var länge sen jag gav en kille riktiga blickar som säger "jag inte kan sluta kolla" och känna att jag fått exakt samma blickar tillbaka. Helvete vad fin han var. Och just när allt var som perfekt så måste han dra. Blev nere men det gick snabbt över. Efter det drog vi tillbaka till söder, till 41B, där vi stog och drömde oss bort. Omogna som fan, men hey man lever bara en gång. Blev hungriga så vi tänkte vandra vidare till donken och på vägen dit så hittar vi en snubbe som var så lost att vi tyckte synd om honom - så vi erbjöd honom våran hjälp. Han skulle till erikdalsgatan 24. Jag kan inga namn på gatorna här på söder men den gatan, den tror jag att jag inte kommer glömma någon gång snart. Det tog ett bra tag att hitta den där jävla gatan men det gjorde vi till slut. Vi drog hem till snubbens kompis. En helt random snubbe som vi inte ens visste existerade var vi nu hemma hos. Issa skulle låna toaletten. Kommenterna vi fick, kan inte sluta garva. "Du har väl inte urinerat utanför ringen" eller "Du har inte läckt va?", det knäcker allt. Snälla killar var det iaf men vad skulle vi göra där så vi drog även fast de tjatade länge på att vi skulle stanna. Nu skulle vi äntligen dra till donken och få våran mat men den på söder skulle precis stängas. Kul. Så vi tog bussen mot rådmansgatan och drog till donken där borta. Där satt vi bland en massa fulla människor och försökte äta men det gick inte, blev bara äcklade, så vi lämnade maten och drog. Åkte tillbaka till söder. Där fortsatte vi med luffandet, drog till medis och sen götgatan, som jag aldrig i hela mitt liv har sett så tom och så öde. Det var nästan läskigt. klockan var nu 5 på morgonen så vi tänkte att vi skulle avsluta hela luffandet med att gå till mariaberget, monteliusvägen, och njuta av utsikten. När vi väl var där tyckte vi att vi såg någon som bara stod och tittade på oss, vi var inte hundra eftersom det var så mörkt, men det såg verkligen ut som det. Både issa och jag fick panik och blev rädda så vi sprang därifrån och gick tillbaka hem till mig. Vi hade varit ute sedan 12 på natten och bara gått och gått. Våra ben var slut. Så när vi var hemma hos mig stretchade vi ut hela kroppen. Måste sett dökul ut men vi var tvungna, annars skulle vi fått gå runt med träningsverk ända fram till slutet av året. Det lilla som finns kvar av det. Kul som fan hade vi. Riktigt kul. Det här ska göras om. Att vara uppe hela natten är high life.
Det finns egentligen mycket mer att berätta men jag tror att man dör halvvägs under texten. Och jag själv orkar inte skriva mer. Bara jag och issa som förstår.

Trött men ändå hyper, uttråkad och utmattad. That's what's up.