You can always call me your friend, so i be with you until the end

Kusinen är i sin nya lägenhet, som hon delar med sin arbetskamrat, en timma bort från söder och fixar ordning allting. Borde vara glad för hennes skull men jag kan inte hjälpa att må så som jag gör. Klumpen i halsen har kommit fram så fort jag tänkt på hela situationen de senaste dagarna. Under de här tre åren som hon bott med oss så har jag inte bara kommit nära min kusin utan jag har fått en syster med. En storastyster jag aldrig haft. Som jag skrev i det nedre inlägget, jag vägrar att tro på att livet alltid kommer att vara så orättvist. Jag vägrar tro på att det alltid kommer att vara så för henne, livet kan inte vara så här hårt. Hon flyttade till Sverige i hopp om en bättre framtid med sin nya man. Ända sedan dag ett i Sverige så har det varit allt annat än den "bättre framtiden" som hon hade hoppats på. När hon gråter och frågar "Varför blev mitt liv så här?", vad svarar man då?

Känns som att det svenska samhället är så otryggt att jag inte kan låta bli att vara orolig för henne. Känns som att hon är lika gammal som mig, 17 snart 18, och inte 10 år äldre än mig. Människor, svenskar som invandrare, har så mycket fördomar när det gäller muslimer. Går man runt med slöja är det för att man har blivit tvingad till det.

Känns som att du lidit igenom allting och att det värsta är över. Nu väntar bara bra saker dig, det bara vet jag!

Everything has a beginning. Everything comes to an end.

Oj, har gått ett tag sedan jag skrev här på bloggen känns det som. Måste ju skriva ner mina känslor för att jag ska kunna kolla tillbaka och läsa om de störda moments jag har i livet, speciellt de känslor jag går igenom nu, idag. Har inte haft någon lust eller ork, känns som att det inte är något viktigt eller märkvärdigt att skriva om, vilket det egentligen är, iaf för mig. Det som händer nu, det kan tyckas som ingenting alls i andras ögon, men inte i mina. I mina ögon är det egentligen allt. Detta är en del av det jag väntat på för så länge nu, uppmärksamheten. Vet inte riktigt hur jag ska formulera eller omformulera mig. Hittar inga bra synonymer på vad jag går igenom och hur det känns, tror inte ens att det finns något ord som kan beskriva det hela. Det är varken lycklig eller olycklig, glad eller ledsen... Någonting är det.

Har mått riktigt bra kan jag säga även fast vissa stunder om dagarna kan vara lite tuffare än andra. Borde inte vara så här. Då menar jag inte att jag inte borde må bra utan anledningen till varför jag mår bra. Borde inte låta en annan människa styra hur jag mår. Vad händer när perioden kommer då han inte skriver, vad händer med mig då? Det är bara jag som kan tillåta mig själv att påverkas positivt eller negativt när det gäller honom. Jag är trött på att kunna må dåligt över någon annan, trött på att må dåligt över en KILLE. Just därför ska jag påverkas positivt av honom och allt som händer, ska ta det positiva stegvis, dag för dag ända fram till att det blir ett slut eller en början. Vet att jag kommer klara av att vara positiv, iaf ända fram till att jag får höra att han har hittat en ny tjej. Men förhoppningsvis, jag ber till Gud, så kommer detta aldrig att ske, för då har jag gått vidare och lugnat ner mig rejält. Går inte att säga glömma, det kommer jag aldrig att göra, han har haft för stort inflytande på mitt liv under en så lång period nu.

Som Ikrah säger "Det som händer nu, det kommer att göra dig till människan du kommer att vara i framtiden!". Det är verkligen sant, det förflutna har gjort mig till den jag är idag. Jag vägrar tro på att livet alltid ska vara så orättvist som det sett ut i mitt liv hittils. Allting som har hänt är för att Gud vill att jag ska lära mig av det som hänt, mina s k misstag. Jag vet att Gud har andra och bättre planer för mig!

"Watch your thoughts, for they become words. Choose your words, for they become actions. Understand your actions for they become habits. Study your habits for they become your character. Develop your character, for it becomes your destiny..."

I wanna be somebody who can face the things that I've been running from

Jag har varit som fastklistrad för One Tree Hill ända sedan jag såg den för första gången i sexan. Den betyder så mycket. Tycker det är så fint när mamma brukar berätta om alla serier hon brukade kolla på när hon var i min ålder. När hon berättar om hur mycket hon älskade dem och hur mycket hon brukade påverkas av dem. Sättet hon berättar det på får mig att känna igen mig. När hon berättar om sin barndom känner jag aldrig igen mig. När jag berättar om vad jag går igenom förstår hon sig inte på mig. Tror aldrig hon gått igenom det jag gått igenom, då menar jag känslorna. Jag ser inte mycket av mig själv i min mamma just för att vi är så olika. Därför tar jag hennes serie-berättande som något väldigt stort. När jag tänker mig själv senare i framtiden i hennes ålder, med barn och man, då ser jag mig själv berätta för mina barn om just serien One Tree Hill.

Den serien får mig att önska att jag vore i Haleys sits. Få en kille som är helt olik än själv, dela med sig lite av sin godhet till honom så att han själv förändras och ser hoppet i livet igen. Flera år senare när man väl är gift och har barn med honom så tackar han dig för att ha räddat hans liv. Bara veta att man kan ha gjort så mycket för en människa man verkligen älskar och känna tacksamheten tillbaka... Åhh, så vackert. Jag vill vara Haley!

You dont have to fake it, you know i can take it
What if i told you your tears haven't been ignored
And that everything that has been taken can be restored

Can you feel this?
My heart beating out of my cheast

What if I told you that innocence is yours
And the beauty you have now is brighter than before

Can you feel this?
My heart beating out of my cheast

In good times, in bad times I'll be on your side forever more, that's what friends are for

All I can think of is you and me

Jag önskar att jag kunde vara den optimisktiska personen som vet att allt ordnar sig, men I'm not. Min kusin Mahmid upprepade sig om och om igen om att snart, snart kommer lyckan vända sig tillbaka till mig. Själv är jag inte lika säker på det. Jag är inte säker på den punkten han och några andra syftar på. Jag tar livet som det kommer, trött på att sitta och fundera på vad som skulle kunna varit eller vad som jag vill ska kunna hända. Visst, lyckan kommer när den kommer, jag tror på att jag någon gång under mina år i livet kommer att få det jag verkligen vill ha, vare sig det är något stort eller litet. I'm wondering when it will come though... And what it'll be?

I need you to know, that this won't be broken, and all that we've said will not be lost

Kan inte fatta hur orättvist det är, kan inte fatta att du måste gå igenom det. Kan inte fatta att det är just du, kan inte fatta varför det hände just dig. Kan inte fatta vad du gått igenom under de här året, kan inte fatta hur du ska fatta det här året när jag inte kan fatta mina tre. Kan inte fatta att du ska eller går igenom det jag går eller gick igenom, kan inte fatta var du kom från. Kan inte fatta hur jag ska hjälpa dig, kan inte fatta varför jag vill det. Kan inte fatta varför mitt hjärta brister för din skull, kan inte fatta varför jag inte kan säga det. Kan inte fatta varför jag tänker på dig tills det knäcker min hjärna, kan inte fatta varför jag vill prata med just bara dig. Kan inte fatta att jag tror på dig så mycket att det stärker mig, kan inte fatta att du faktiskt finns. Kan inte fatta att du inte fattar hur jag känner, kan inte fatta att jag känner så som jag gör. Kan inte fatta.

"love isnt about the words we say, the actions we take, the things we do, the hearts we break. Its about people who can look at each other and JUST KNOW."

Don't settle for someone you can live with, rather have someone you can't live without.

I don't think I want this anymore

Jag har hittat en ny låt som jag verkligen fastnat för. Sist var det Gary Go's underbara låt Wonderful. Nu är det Jay Sean Feat. Craig David - Stuck in the middle. Jag som är en sucker för kärlekslåtar älskar såklart denna låt. Den går på repeat om och om igen både på datorn och bebo ipoden.

Låten har en mening i sig som får mig att smälta exakt varje gång. Tänker inte så mycket på lyricsen fram till att just den meningen närmar sig, då höjer jag volymen, släpper fokus på allting runt omkring mig och koncentrerar mig till max på just de fem orden som Craig David sjunger så vackert på. Går igenom rysningar och blir alldeles varm inombords så fort jag hör meningen. Det är en sådan mening som man inte ska säga högt. Inte heller tänka på. Men jag kan inte rå för det, speciellt inte efter det jag fått höra på sistonde.

Imorgon kommer Tesse tillbaka till stockholm. Ska bli kul att få träffa henne igen! Vi satt och pratade riktigt länge idag och vi båda fick prata ut, skönt var det. Alltid skönt att prata med någon som har exakt samma tankar och värderingar som en själv. Mår dåligt för din skull hjärtat, vilket är konstigt med tanke på att du faktiskt mår ganska bra. Men det är nya tider som gäller nu. Tror starkt på att allting kommer att gå bra för dig i slutändan, du kommer få din alldeles egna happy ending!

"Regretting your past won’t do you any good ... because it is in the past, so pick yourself up like you would pick up a shattered puzzle, and put the pieces of your heart back where they belong even tough it hurts, because this too shall pass and become a part of your past in the future - though it is your present now."

"All good things come to those who wait"

Nothing in the world can drive me away

Sitter här och funderar på om jag ska springa ner till affären eller inte. Om jag ska köpa godis eller inte. Har varit och köpt samma godis i samma affär exakt hela veckan. I'm not trying to say that i've gained so much that i need to end this candy-eating for a month... I can't even go without it for one day. Får bara lite ångest, jag är så ohälsosam av mig. Ingenting händer nu, men tänk sen vid 25-års åldern, vad som då kommer hända med min kropp.

Nej, men pass på ångesten för nu. Ska nog dra ner till affären i alla fall!

"Oh, you see, candy... You're like a drug to me. It's like you're my own personal brand of heroin."

- Why did you hate me so much when you first ate me?
- I did, but only for making me want you so much.

Teenage. It's the time when you're finding yourself right?
Well, it has taken me hell of lot of time to get to know myself and I'm still learning.

Bring back all of those happy days

Jag ser sol och blå himmel ute. Tack Gud!

Gick inte till skolan idag på grund av värken. Fick för lite sömn inatt just för att det gjorde så ont. Sitter i vardagsrummet i skrivandes stund med en stor värmekudde på magen och Guru Josh Prjoect's Crying in the rain i öronen. Solen skiner in över hela vardagsrummet precis som på somrarna. Får på riktigt sommarkänsla. Vet ni vad, trots den hemska smärtan så skulle jag inte kunna önska mig något annat än det här. Just den här stunden. Härlig känsla. Blir jätteglad!!

Känner att jag har uppdaterat flitigt här på bloggen. Flitig bloggerska. Kanske lite för flitig till och med för jag har bara skrivit en massa skit. Men hey, whata hell!

I searched the whole world for someone like you

Detta blir mitt 100:e inlägg! Yay, att jag kunnat hålla mig, det trodde jag inte kan jag säga.

Sitter här och är ett tjurigt mensbarn. Har haft det så himla jobbigt idag och värst var det imorse. Hade så grova värk att jag sket i att gå till tyskan och istället gick hem. Har haft skit tråkigt idag. Velat kolla på film men det gick inte för jag hittade inget kul att titta på... Alltid så, letar man hittar man aldrig. Jag är trött, seg och hungrig. Vet i tusan om jag kommer orka fixa ihop något gott att äta. Funderar faktiskt på att gå ner till Vivo och köpa mig något. Men usch så jobbigt att gå ut. Åhh, vad jag ogillar dem här perioderna varje månad.

Inte nog med allt jag skrev här ovan, jag hatar mig själv för att jag tänker så som jag gör. Kan alla tankar bara bort från mig. I seriously need to be brainwashed.

You say things are simple but we know they're not

Igår skrev jag att jag inte skulle oroa mig över imorgon, alltså idag. Att just idag skulle bli en grym dag. Det visade sig att igår kväll blev ännu grymmare. Alldeles oplanerat så träffades vi, tog en fika med Marijana, hennes vän Aless och Alexandra. Det var kul, lite stelt men fortfarande kul. Inte nog med att det var kul, det var så himla sjukt. Där satt vi två bredvid varandra inne på café Baresso, ett fik som jag så länge tänkt oss två sitta tillsammans i. Efter fikandet lämnade vi de andra och fortsatte vårt håll med en lång promenad. Där bröts stelheten och blev som vanligt, precis som jag ville ha det. Jag vet inte, det är något med ditt sätt att få mig känna mig så säker och så trygg. Ditt sätt att lyssna på mig när jag pratar och sättet du pratar till mig. Ditt sätt att skrika som en tjej, haha. Det är skönt att ha någon som förstår mig på ett sätt som jag inte kunnat dela med andra förut... När det gäller religion och traditioner, de saker som jag borde vara lycklig och glad över, vilket jag är, men som ändå får mig att sjunka väldigt lågt.

En sak har kommit på tal igen och nu kan jag inte få ut det ur huvudet. Jobbigt värre... Första gången någon sa det till mig var Issa någon gång under hösten förra året. Sånt ska man inte prata om och jag själv vågar inte hoppas på det, därför tänkte jag inte mer på det. Fram tills igår då min kusin tog upp det. Åhh. Jag hatar dom här tankarna. Jag vill inte bilda upp falska förhoppningar igen. Nej, det tänker jag inte göra heller. Detta kommer gå bort snart, det ska det göra ;)

Fatta vad kul egentligen om jag någon gång i livet tar mig ann mitt mod och berättar allt och att jag sedan låter dig läsa bloggen. De inlägg precis som denna som handlar om dig, där jag försöker berätta lite diskret om de få gånger som vi träffats och mina känslor, alla ups and downs. Hmm, undrar verkligen hur framtiden ser ut. Kanske det händer att jag berättat allting för dig och du tittar förbi här på bloggen. Tjohejsan i sånna fall.
Fyfan, vad jag garvade när jag skrev det sista. Hej, jag heter Afsana och är mobbad!

I feel like i'm waiting for something that isn't going to happen.

I just think of you and I start to glow

Har sagt det flera gånger innan och jag säger det igen, jag behöver sol. Orkar inte med vinterkläderna. Jag älskar ju snön, men bara att titta på. Det är ju på vintrarna som Sverige blir fullständig, det är då Sverige är just Sverige. Sweden at its most beautiful. Men jag vill kunna gå ut med bara en kofta istället för den feta vinterjackan. Vill kunna byta ut vinterkängorna till mina converse. Älskar de dagarna när det är på väg att bli sommar men fortfarande är vår, då det varken är kallt eller varmt, bara lite svag vind som får håret att flyga till lite lätt. Åhh, vad jag längtar till våren.

Kännt mig väldigt uttråkad och nere de sista dagarna. Beror inte alls på någonting speciellt, allmänt trött på allting bara. Vissa saker känns bättre än andra saker. Och sen har vi de saker som alltid kommer att få mig att må dåligt eftersom det inte finns någon som förstår mig och mitt sätt att tänka på. Vill bara ha någon i mitt liv som går igenom det jag går igenom och att vi ska kunna peppa upp varandra till max. Även om jag är tacksam för stödet jag får av mina käraste så räcker det tyvärr inte till. I wish that it did though. Jag har kommit till en punk då "Jag vet inte vad du går igenom men jag kan tänka mig att du känner si och så" inte direkt räcker till. Detta kan låta väldigt själviskt och dumt, but atleast i'm being honest.

Kändes skönt att bara skriva ner detta. Tänker på att det är måndag imorgon, alltså skola, säkert därför jag känner mig lite borta. But i'm not gonna worry about tomorrow. Tomorrow is going to be great.