You carried me like a river, How far we’ve come still surprises me

Nu i skrivandes stund har jag inte sovit på ca. 30 timmar. Det roliga är att jag inte är ett dugg trött. Under nästan hela lovet som by the way tog slut idag (deppmode) har jag varit vaken om nätterna och sovit under dagarna. Fått väldigt lite sömn kan jag säga och redbull och cola har jag fått i mig också. Vaknade vid 15.00 i söndags och det är väl anledningen till varför jag inte kunde sova inatt och att det skulle sluta med att jag vart vaken hela natten är inte heller någon överraskning. Så har det varit varje lov de senaste två åren! Det äckliga med idag är bara att jag känt att hjärtat slagit mycket snabbare och hårdare än vad det brukar göra, exakt hela dagen. Typ som när man har varit ute och sprungit, hjärtat slår självklart inte lika fort nu men den där känslan av att man kan känna varje slag som slås och att höra hjärtslagen, de finns här. Detta beror säkert på lite sömn och redbullen. Äcklig känsla! Vill aldrig mer vara med om detta! Det är faktiskt bevisat att för lite sömn är dåligt för hjärtat. Men jag är för ung för att ens tänka på sånt... Bra att veta iallafall.

Lite sömn plus Redbull likamed bad combination!

Over all - så har detta lov bara sprungit förbi precis som alla andra lov gör. Skönt har det varit iallafall med en massa oväntade samtal med en viss person. Öppnat upp mig rejält och jag vet inte om jag gjort rätt eller fel. Fattar inte vad jag ska känna, ånger eller bara säkerhet? Inget av det just nu, det får jag väl veta senare i framtiden. Jag är ändå glad trots osäkerheten över det hela. För bara ett år sen kunde jag inte ens föreställa mig detta, det var bara min "dröm". Skrattade säkert åt det så fort det kom upp i hjärnan. Yeah right, skulle jag, Afsana klara av det? Yes, i did but am i proud? Nej, jag vet inte... Jag vet ingenting. Inga förhoppningar. Ingenting. Pass! Jag mår bra och nu ska jag lägga mig, klarar inte av denna äckliga känsla!