Hands down, I'm too proud for love but with eyes shut it's you I'm thinking of

Då var tisdagen avverkad! Åkte iväg till kista med kära Ikrah och hennes kusin Tasmin där det fick bli lite shopping och god mat. Sedan blev det film kollande med bröderna med lite mer gott att äta och just nu sitter jag och pratar med en vän på Skype samtidigt som jag skriver på detta. Känns som att det var alldeles för länge sen jag fick ner något här. Min lust till att blogga dör tyvärr ut totalt om somrarna. Ett tag funderade jag fram och tillbaka på vad jag kan göra för att få tillbaka denna lust, för jag vill ju kunna kolla tillbaka och läsa om mina dagar. Då kom snilleblixten - Jag testar att köra en ny platform - WordPress. Men det failade ganska hårt och den bloggen är nu raderad. Jag är så dålig på förändringar. Men får hoppas på att lusten kommer tillbaka till hösten, vilket jag tror att den kommer göra också!

Maki, min ljubavi, mina tårkanaler började funka igen när jag läste nedanstående inlägg. Saknar dig så himla mycket. Och jag längtar massor till du är tillbaka igen. Volim te moj lepotice! <3
 

The Lonely Island Feat. Rihanna - Shy Ronnie 2: Ronnie & Clyde

You are my sunshine in the rain

Ännu en gång har jag smygit (loggat) in i appis blogg.

Sitter här i mitt tomma vardagsrum och bara tänker. Det jag hör är regnet utanför, mina fingrar som trycker på tangenterna och datorns luftgrejsimojs som jag just nu i denna stund inte kommer på namnet av grejsimojsen.. Usch alltså.. tiden bara rinner iväg. Känns som om jag knappt hunnit göra något här i Serbien. Fikat, umgås med syrran och varit i Sarajevo hos Tanja. 

Juste, jag har egen blogg, men den är tråkig och orkar inte logga in där och skriva. I min busiga stund så tyckte jag att det var intressantare att logga in här och skriva. Jag vet appi att du är lite chockad att jag skriver nu från ingenstans här, men jag vet också att du tänker på mig juuuust nu i denna stund medan du läser det här och ler med ditt gulliga lilla leende. Min lilla appi. Du förstår inte hur mycket du fattas i mitt liv just nu. Oh, ska förklara en sak för er som läser, jag och appi har känt varandra sen blöjan som människor säger och vi har gått igenom så mycket tillsammans under dem här åren att en sådan här person som Afsana ska man ta vara på. Det går inte att beskriva med ord hur mycket den här tjejen eller rättare sagt hur mycket du appi betyder för mig. Haha, shit vad känslig jag är, får fan tårar nu när jag tänker på dig samtidigt som jag skrattar. Saknar dig som fan! Jag vet inte hur mycket du saknar mig, men jag saknar dig, min fru! Du kommer vara stuck with me. Vet seriöst inte om det är mensen som gör mig känslig eller saknaden. Men tror det är både och.. jävla mensgrejs, för mig är allt grejs i dagens läge. 

Vet du Appi och alla som läser hennes blogg. En kille som säger sig vara en idiot är inte idioten utan det är vi själva som är idioterna som beger oss in och släpper så många tårar för någon som, inte att han inte bryr sig utan som helt enkelt inte lägger energi fastän han säger att han tänker på en och en massa shit. Nä, alltså det här med killar och kärleken, ett stort jävla f-finger åt det. Men jag mår iaf super bra nu. Den delen har fått sitt "the end".

Här borta har jag försökt och har rensat min hjärna från saker och ting. Som sagt ett nytt kapitel börjar när jag kommer hem till Sverige. Jobb och universitet. Förresten, har kommit in i Södertörns Högskola, IMER inrikting offentlig rätt. Ni som vill veta vad det är, sök på google. Orkar inte förklara hahahah... 

Vad mycket babbel jag har skrivit. 

Är iaf inte redo att åka hem till Sverige, känner att jag fortfarande vill bort från Sthlm livet. Vill lugna mig mer och kunna andas ut i lugn och ro. Inte det att jag gör värsta grejerna i Sthlm, utan helt enkelt bara byta miljö och klimat.

Appi, jag hoppas du har det bra i Sverige och att familjen mår bra. Jag hoppas din morfar vilar i frid och jag vet att han är i paradiset och vakar över din familj. Hälsningar till alla i Sverige.

                                                       
                                                 Älskar dig, min fina vän. Din Maki 

You know I love the rush and once you get me going I can never get enough

Denna låt har spelats flitigt på repeat sedan en vecka tillbaka nu. Jag gillar't!

In times of greef and sorrow, it's okay to laugh at the things that make you happy

Tvättade precis bort sminket och sitter nu i hettan man ska kalla svensk sommar. 24 grader klockan 23:36 och mitt sovrum är officiellt en bastu. Det enda som fattas är nakna finska män som slår sig själva med ris. Fläkten är på, det surrar högt, men det blir inte svalare för det. Jag tänker på min morfar, min nanabhai. Det känns fortfarande så overkligt och jag klarar inte av nedstämningen i denna lägenhet längre. Det kommer att lugna ner sig, det har ju trots allt bara gått tre dagar, men det är bara så tufft. Jag och min moster kollade igenom gamla fotoalbum för någon timma sedan och hittade en massa bilder på honom. Morfar var så himla vacker, alltid så ståtlig med sina märkes kostymer som han bar under hela sitt liv. De senaste dagarna har hela släkten varit samlade och det har pratats så mycket minnen. Tänker tillbaka på förra sommaren då han gång på gång upprepade sig om att det förmodligen skulle vara sista gången vi sågs och hur jag aldrig lät honom avsluta meningen utan istället sa att han inte skulle säga så, att vi visst skulle ses i framtiden. Hur han, trots att han var så svag, insisterade på att följa med till flygplatsen för att lämna oss och den sista kramen. Får så ont i hjärtat av att tänka på att han nu ligger begravd under marken, att 86 år med så mycket historia nu tagit slut. Att jag aldrig mer kommer att få träffa honom. Jag vet att döden är en del av livet men det är bara så tufft. Livet är för tufft. Och jag saknar honom redan. Nu har solen gått ner, hettan dröjer kvar, och jag måste göra något annat då jag skrivit på detta inlägg alltför länge nu. Imorgon är det en ny dag med nya tankar och funderingar.

Vila i Frid Nanabhai! ♥

Beyoncé - I Was Here