We're the trees still green in november and I know I can't remember summer being so gone

Idag fyller min lillaputtenuttebror år. Han har blivit så stor att han gått och blivit hela tolv år. Kommer ihåg när jag var tolv och gick i sexan. Luffade runt i Bredäng, Skärholmen och Vårberg. Eller 127 rättare sagt. Kommer ihåg hur jag och Marri pratade med våra föräldrar om att flytta in till förorten där vi kände att vi passade in. Gick runt med mjukisar hela tiden och pratade med en brytning värre än mina föräldrar. Kommer aldrig glömma när Lena från Södermalmsskolan kom fram till mig och bara "Men Afsana! Vad är det som har hänt med din svenska?". Hahah, varför var jag inte bara en vanlig fjortis? Men no regrets. Tillbaka till älsklingen. Han har växt om mig. Först Farhan och nu Jihan. Borde vara förbjudet. För det är ju faktiskt så att det är jag som är äldst! Imorgon ska jag ta och köpa hans Call Of Duty: Black Ops som han länge velat ha. Den kommer tydligen ut imorgon. Kunde de inte bara släppt den en dag tidigare? Idioter. Men jag hoppas på att brorsan blir riktigt glad!

På bilden här nere ser ni födelsedagsbarnet som är så fin. Och jag som ser ut att heta Xao Ming. Tröstar mig själv med att veta att jag hade solen i ögonen. Och att jag är hel asiat och urspungligen kommer från ett land nära chingchong-länderna. Så jag antar att det inte är så fel att se ut som en Xao Ming.