måndag 4 april 2011

Cause everybody knows that nobody really knows how to make it work or to ease the hurt



Två år har swischat förbi så himla snabbt! Sitter och tittar igenom lite bilder från min och familjens tripp till min vackra moster i USA och brister ut i gapskratt och "aaaww" om vartannat. Minns massor av roliga saker som när vi var i Disney World och åkte "Rock 'n' Roller Coaster" och pappa satt och sa en massa sura eftersom han vart så livrädd, när vi åkte "Everest Roller Coaster", när jag och mina kusiner försökte hoppa runt i en cirkel på studsmattan, eller när jag skulle hoppa på min Uncle's rygg på studsmattan (Alltså, hahah. Den där jäkla studsmattan!), alla sköna amerikaner, mammas ljudlösa skrik när hon efter 3 timmar märker att alligatorn sitter och stirrar på oss medan vi äter... And it goes on. Jag skrattade så himla mycket under de tre veckorna. Och jag kan inte låta bli att sitta här och skratta samtidigt som jag skriver på detta! Min moster än en av de finaste människorna på denna jord. Hon är så himla givmild, rolig och fin. Saknar henne så mycket. Får hoppas på att allt jag börjat små planera på sistonde blir till riktiga planer nästa sommar!

Bilden här ovan dedikerar jag till dig, Priya. Den blottade axeln, BH:bandet och leendet som förhoppningsvis också får dig att le trots det spärrade sim-kortet. Nu vill jag ha en bild tillbaka!

Drake - I Get Lonely Too