You asked nothing, you wanted nothing, but you gave me everything.

Igår natt såg jag på en jättevacker indisk film. Den handlade om en man som älskar en kvinna mer än Gud själv. Han gifte sig med henne trots att han visste att hennes hjärta tillhörde någon annan. Och anledningen till att hon gifte sig med honom var för att hennes kärlek som hon egentligen skulle gifta sig med dagen innan hade varit med om en olycka och dött. Detta gjorde att hennes pappa kollapsade och var nu döende. På hans dödsbädd berättade han för sin dotter att han inte kommer att dö in peace om inte han vet att hon inte är ensam, så han gav henne ett förslag på en kille som han litade på med sitt liv och dottern svarade att hon skulle göra allt han bad henne om.

Mannen hon gifte sig med hade förälskat sig i henne från den stunden han först såg henne. Kvinnan berättade från första början till honom att hon aldrig kommer kunna ge honom någon kärlek. Att kärleken är så gott som död för henne och att man aldrig bör uppleva det, att kärlek bara är något som gör ont, men att hon kommer att göra allt för att försöka vara en bra fru. Under hela filmen höll mannen hoppet uppe om att en dag, sakta men säkert, så kommer hon att titta på honom på samma sätt som han tittar på henne.

Den var så jävla vacker. Han frågade aldrig henne om någonting, han bad aldrig henne om någonting men han gav henne allting redan från början direkt från hjärtat.

Synd att det bara finns sånn kärlek på filmer. Jag tror inte på att det finns någon s k "unconditional love". Det låter så cheesy i mina öron, jättevackert men på samma gång jättecheesy! Att man gifter sig med sin livskärlek och lever lyckliga i alla sina dagar eftersom att ens kärlek är så stark att ingen kan komma dem åt - det låter så jävla omöjligt att det inte är sant. Och giftermål, jag vet inte riktigt om jag är för eller emot det. Känns som att det är det bästa en människa kan uppleva men på samma gång det värsta.

Allt en tjej vill är att bli älskad på det sättet som ingen annan har blivit älskad på tidigare. Tror aldrig att jag kommer att tro på true love förrän jag själv varit med om det. Och detsamma gäller giftermål. Bara tanken av att jag ska ge hela mig, hela mitt hjärta till en annan människa, det skrämmer mig. Att jag ska kunna känna tilliten till en människa och att jag ska känna tryggheten hos honom, det känns overkligt. Som att det inte går.