Said I knew it was right, so I took the chance Disregarded the challenge of the circumstance

I skrivandes stund sitter jag i vardagsrummet och njuter av my last hours of freedom. Japp, nu har det gått en och halv månad sedan päronen åkte och nu är det dags för dem att komma tillbaka. Kan inte förstå hur fort det gick. Känns nästan som att det gick för fort. Som jag längtade efter att de skulle åka. Och nu har de varit borta och är redo att komma tillbaka. Har fortfarande inte gått in i mitt huvud att de snart är hemma. Gör väl det om någon timma eller två. Gud, kan verkligen inte förklara känslan jag går igenom just nu. Sjuk känsla. När de åkte tänkte jag, nu har jag min frihet och jag ska njuta, verkligen ta vara på tiden. Jag fick min frihet och jag njöt. Tog jag vara på tiden? Nja, inte riktigt men skönt var det. Blickade fram emot denna en och en halv månad i över ett år. Sitter och tänker på vad jag ska blicka fram emot nu... Måste ha något att se fram emot, annars går jag under. Hur som helst, saknat er, det har jag gjort som fan. Skulle inte kunna tänka mig ett liv utan er, men er resa kunde väl varit liiiite längre. Typ till någon dag efter nyår...