Feels like I've waited so long for this, I wonder if it shows

Jag var så deprimerad dagen jag skrev det nedre inlägget. Natten innan hade varit så sjuk och alla möjliga slags känslor kom upp, en natt jag inte kommer att glömma på länge! Jag är den största fegisen på denna jord men igår vågade jag. Efter ett och ett halvt år. Blir helt till mig så fort jag tänker på det. Haha, och det gör mig också till den största 17-åriga snorungen på denna jord. Varit så sjukt rädd. Sjukt rädd för allting, speciellt responsen. Min kära pappa sa en gång till mig när jag var liten att de saker som man är mest rädd för, det är de sakerna som visar sig vara det mest minnesvärda. De mest speciella som man inte glömmer. Har tänkt på det mycket idag och det är sant! Man måste ta risker, det är verkligen värt det. Hoppas jag kan hålla mig till det bara.
För det var verkligen värt det.

Liver är underbart om du gör det underbart.
Jag skriver här nere att hur det är meningen att man ska "leva livet" om allting ska vara så svårt . Man ska veta att livet är för kort för att ödsla tid på saker som förstör dig. Man ska ta varje chans man har. Man ska gå ut och "leva livet" helt enkelt.