Nothing seems as pretty as the past though

Den här jävla sjukan vägrar gå bort och nu börjar jag bli riktigt frustrerad! Inte varit i skolan på några dagar och ångesten över plugget är på topp. Min yngsta bror Jihan som går i femman kom hem från skolan idag med en bunt läxor. En av läxorna var att han skulle läsa några kapitel från boken "Eldens Hemlighet". Detta är samma bok som jag fick läsa när jag gick i Södermalmsskolan. Kommer ihåg hur mycket jag älskade den boken. Hur mycket jag älskade skolan, plugget och vännerna. Livet över huvudtaget. Det är inte så att jag tycker dåligt om mitt liv nu, det är bara det att allting har blivit så mycket svårare. Det kommer bara bli svårare med åren som går och det skrämmer mig galet. Kommer ihåg att jag brukade vara med kompisarna inne klassrummet, efter skoltid fram tills att de stängde skolan. Varje dag. Efter det hängde vi i skolgården, ute på fotbollsplanen ända fram till att mamma ropade på mig. Det var livet, inga bekymmer, ingenting. Bara jag och mina vänner. Saknar det faktist. Det är alltid så, man kollar alltid tillbaka på saker och ting som hänt en, kollar tillbaka och önskar att det var nu. Spelar ingen roll om det var för 5 år sen, tre månader sen eller bara igår. Det är den där känslan om att få uppleva det igen som gör att man vill tillbaka. Älskar den känslan!

Ännu en människa har dött av svininfluensan här i Sverige. Helt sjukt alltså! Från att vara något man pratat om eftersom man kände för de de smittade i USA eller Mexico till att vara något som man själv försöker skydda sig från eftersom det nu kommit till Sverige. Blir rädd!

R.I.P - de två som dött!