Promises, they break before they're made

Tror inte att jag vill plugga i stockholm efter att jag tagit studenten! Okej, jag vet, det är långt kvar. Lite mer än ett och ett halvt år kvar men ändå. Vill verkligen plugga i USA, åh gud vad jag vill. Shit, det har alltid varit den stora drömmen i mitt liv som jag suttit och dagdrömt om gång på gång. Problemet är bara att jag inte vet om jag vågar. Vågar jag lämna allt här i Sverige? Vågar jag lämna vännerna? Men mest av allt, vågar jag lämna familjen? Hemsk tanke, det kan jag ju inte för vad skulle hända med mig då? Skulle vara lost. Utan min familj är jag ingenting. Detsamma gäller de absolut närmsta vännerna. Men att plugga utanför stockholm gör väl inte så mycket? Känner bara att jag måste få komma bort från allt, göra en rejäl uppdatering i mitt liv efter studenten, en självständig uppdatering. Men jag måste få komma tillbaka till stockholm lite då och då. Det skulle jag inte kunna göra ofta alls om jag börjar plugga i USA?

Det är låångt kvar, men jag kan inte låta bli att tänka på det. Nyfiken som fan på hur mitt liv kommer se ut efter studenten. Kommer jag må bra utan alla dessa tankar som dödar mig när de väl går in i mig? Jag hoppas det. En människa måste få gå vidare. Man kan inte alltid kolla tillbaka. Det är just det som är mitt största problem. Vill göra ett rejält lyft i mitt liv, känns som att jag har allt, nästan allt. Bara en sak som fattas för att mitt liv ska bli komplett. Men jag letar inte. Jag orkar inte och jag har verkligen inte lusten. Jag är fast. Den dagen jag går vidare ska vara den dagen då jag inte längre är fast. Rädd att det inte kommer att komma bara, inte snart iallf... kolla bara på hur jag är som människa. Skulle inte våga, inte igen.