It's like chasing the very last train when it's too late

Man tror att 730 dagar, 24 månader och 2 hela år ska göra dig van. Jag vet inte varför jag inte kan lugna ner mig och gå vidare. Jag vet inte. Kanske är det därför jag minns dig så väl. Kanske är det därför jag har det så svårt. Även fast allt jag gått igenom under dessa två inte är någonting så är det mycket för mig. Det är för mycket för att jag ska kunna klara av det.

Jag svor att jag aldrig skulle glömma dig.
Det ända jag vill är att en dag se dig och bara kunna tänka;
Där är du. Du som jag äntligen lyckats glömma.

Jag är inte dum i huvudet, det kommer verkligen inte att ske. För du är inte en i mängden. Du är du. Allt du är, är jag. I alla fall under de senaste två åren. Du är speciell för du är den första, på riktigt. Man glömmer aldrig den första och man glömmer aldrig de här känslorna. Men man går vidare.