D e p p m o d e

Jag vill bort. Blir deprimerad. Orkar inte förtränga saker och ting längre. Jag har sjunkigt till en sånn låg nivå att jag inte vet hur jag ska ta mig upp. Vill sova bort det hela men det går inte. Är jag vaken, tänker jag. Tänka är det sista jag vill göra. Jag har lärt mig att inte ta löften på allvar, att inte överskatta de olika "karaktärerna" människor har. Oavsett hur nära vissa personer kan tyckas är det viktigt att hålla lite distans. Annars kan det få dig förstörd i slutändan. Det är verkligen sorgligt hur små saker kan tära på hela dig. Blir bara besviken på människan jag blivit. Just därför vill jag åka till ett ställe, ett ställe långt härifrån. Jag vill verkligen. Oh, vad jag vill. Jag vill bort.