Tvättade precis bort sminket och sitter nu i hettan man ska kalla svensk sommar. 24 grader klockan 23:36 och mitt sovrum är officiellt en bastu. Det enda som fattas är nakna finska män som slår sig själva med ris. Fläkten är på, det surrar högt, men det blir inte svalare för det. Jag tänker på min morfar, min nanabhai. Det känns fortfarande så overkligt och jag klarar inte av nedstämningen i denna lägenhet längre. Det kommer att lugna ner sig, det har ju trots allt bara gått tre dagar, men det är bara så tufft. Jag och min moster kollade igenom gamla fotoalbum för någon timma sedan och hittade en massa bilder på honom. Morfar var så himla vacker, alltid så ståtlig med sina märkes kostymer som han bar under hela sitt liv. De senaste dagarna har hela släkten varit samlade och det har pratats så mycket minnen. Tänker tillbaka på förra sommaren då han gång på gång upprepade sig om att det förmodligen skulle vara sista gången vi sågs och hur jag aldrig lät honom avsluta meningen utan istället sa att han inte skulle säga så, att vi visst skulle ses i framtiden. Hur han, trots att han var så svag, insisterade på att följa med till flygplatsen för att lämna oss och den sista kramen. Får så ont i hjärtat av att tänka på att han nu ligger begravd under marken, att 86 år med så mycket historia nu tagit slut. Att jag aldrig mer kommer att få träffa honom. Jag vet att döden är en del av livet men det är bara så tufft. Livet är för tufft. Och jag saknar honom redan. Nu har solen gått ner, hettan dröjer kvar, och jag måste göra något annat då jag skrivit på detta inlägg alltför länge nu. Imorgon är det en ny dag med nya tankar och funderingar.
Vila i Frid Nanabhai! ♥
Beyoncé - I Was Here
Vila i Frid Nanabhai! ♥
Beyoncé - I Was Here
