Stressveckan är äntligen över. Har pluggat non-stop enda sedan i tisdags och jag tror, helt ärligt, att jag aldrig suttit framför datorn så mycket som de senaste dagarna. Dag-natt, natt-dag. Tycker synd om mina stackars ögon, dåliga som de redan är. Började för i helvete få tics, men som tur var så fick jag något av pappa som fick det att sluta. Men ändå, tics? Hahah! Hur som helst, det var värt all kämpande för nu har jag en hel veckas cyberlov att se fram emot innan alla nya kurser börjar. Jag har tänkt att ta det lugnt, sova en massa, träffa vänner och släkt och läsa en hel del ur körkortsboken. Låter ganska välförtjänt det där!
Imorse såg jag och mamma på filmen "My name is Khan" som det har pratats en hel del om. Trodde inte att den skulle vara så bra men till min förvåning var den faktiskt det. Helt plötsligt började mina tårkanaler funka och jag grät - För en film. Vilket nästan aldrig händer. Men det var bara för att jag förknippade en del av filmens handling till något som min moster berättade hände direkt efter 9/11. Brukar inte gilla de nya indiska/västerländska-wannabe filmerna, men denna var bra!
I detta nu sitter jag och tar bilder, som ni ser här ovan, samtidigt som jag väntar på att en vän ska komma över. That's whats up.
Imorse såg jag och mamma på filmen "My name is Khan" som det har pratats en hel del om. Trodde inte att den skulle vara så bra men till min förvåning var den faktiskt det. Helt plötsligt började mina tårkanaler funka och jag grät - För en film. Vilket nästan aldrig händer. Men det var bara för att jag förknippade en del av filmens handling till något som min moster berättade hände direkt efter 9/11. Brukar inte gilla de nya indiska/västerländska-wannabe filmerna, men denna var bra!
I detta nu sitter jag och tar bilder, som ni ser här ovan, samtidigt som jag väntar på att en vän ska komma över. That's whats up.
Peace, love and lots of chocolate!
