And I'm back! Och jag mår värre än någonsin. Jag har en hög feber med en grov förkylning och influensa. Och inte nog med det, jag har fått både öron och lunginflammation. Det gör så ont när jag andas att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Känner att jag hela tiden vill gråta, men jag får inte. Försöker hålla mig så lugn och positivt som möjligt. Snart går det över och snart mår jag så bra så.
Bangladesh var bra. Vi reste runt en massa och fick inte chansen att vila alls. Semester my ass. Men kul hade jag. Jag saknar redan släkten, Gud vet när jag får se dom igen. Mest av alla saknar jag min mormor, min nano, och hennes vackra händer. Hennes vackra rynkiga händer som varit med om så mycket lidande, självständigt uppfostrat sina 6 barn, och som ändå lever. Hon säger ofta att mina händer är vackra. Jag ser mina händer och jag ser ingenting. Jag ser på hennes händer och jag ser historia, jag ser liv och jag ser en stark kvinna. Jag beundrar verklingen min nano.
skip to main |
skip to sidebar
