I see my God in you, I can't help but bow infront of you

Har suttit här i jag vet inte hur länge och tänkt på vad jag ska skriva. Så fort jag kommit på något och skrivit ner det här på bloggen och sedan läst igenom allting, så känns det fel, då trycker jag in raderar knappen och börjar om från början igen. Känner mig så tom i hjärnan. Det är idag som jag ska skriva ner exakt alla mina känslor i kroppen eftersom det jag väntat på och dagdrömt om så länge har skett. Borde vara glad. Det är jag också men bara till en viss del, tycker mer att det hela är så sorligt. Ingen ska behöva uppleva något sånt, speciellt inte du.

Kan inte hjälpa att må dåligt när du mår dåligt. Även om det är svårt vissa stunder så försöker jag med hela mitt hjärta att må bra när du mår bra. Så mycket bryr jag mig. Det gör jag för att du egentligen är mycket mer än det alla intalar mig att du är.

Jag är ändå stolt att jag hållt mig så länge och mått bra, vilket jag fortfarande gör i skrivandes stund. Under denna månad har jag lärt mig att man ska göra något negativt till något positivt. Låtsas man vara positiv, låtsas man vara glad, då blir man det till slut. Ibland måste man låtsas vara något för att det ska bli verklighet.