Precis som jag önskade mig igår så blev den här fredagen en bra fredag utan att må dåligt. Förutom att jag fick panikångest för en sekund. Jag fick det jag velat göra sen den 10 september. Jag börjar egentligen om jag ska vara helt ärlig, för jag måste verkligen börja inse faktan och börja vara ärlig mot mig själv, att det är menat att vi ska vara vänner. Har alla dom här bilderna i mitt huvud som jag bara väntar på att det ska hända, alla de här drömmarna. Men det är just det, det är som sagt bara drömmar som aldrig kommer att ske. Drömmar som en dum liten 17-åring har. Drömmar som också en idiot till 92a har haft i två hela år. Drömmar. Det räcker nu Afsana. Helt seriöst.Detta är bara tankar och åsikter för idag, imorgon när jag vaknat kommer drömmarna att fortsätta...
Hade kul hur som helst idag. Blir alldeles varm om hjärtat så fort jag tänker på det. Människor trodde att jag var 90a/89a vilket är sjukt för att jag har blivit kallad för 93a. Riktig komplimang att bli kallad för 93a. Jag vet. Woho. Lite överdrivet men ändå väldigt sjukt jag menar, jag ser ut som ett litet barn i fejan. Mamma säger att jag blir mindre och mindre för varje dag som går. Ja, kul att höra hur många olika åsikter människor kan ha om dig! På tal om mamma så ringde jag ner till Bangladesh idag. Resan gick bra, allt gick bra. Puh, vilken lättnad jag har. Kan andas ut.
