Tonight she's awake and she's got a lot on her mind

Jag och Mickey Mouse sitter just nu och skriver uppsats. Klockan är 03.45 och jag är pigg som en idiot. Ska till skolan om ca. 5-6 timmar. Älsklingen Marijana ligger just nu och sover i min soffa, stackars liten, hon väntade på att jag skulle bli klar men kunde inte hålla sömnen i styre. Imorgon ska jag träffa Copa och vi ska äta tacos. Gott ska det bli... min mage börjar kurra! Hmm, borde kanske ta något att äta?

Always felt the need for space and now I can't reach your face

Chris Brown - Crawl

http://www.youtube.com/watch?v=2ZmtJZEKe-4

And he's back! Det var på tiden tycker jag. Gått och blivit alldeles förälskad i hans nya låt. Lyricsen, känslan, budskapet, musikvideon med Cassie och självaste Chris Brown - Allt är perfekt. Jag vet. Jag och mina inlägg om musik och vad det gör med mig. Är så glad att jag älskar musik så mycket som jag gör, vet seriöst inte vad jag skulle gjort annars.

Music was my first love.

Turn your back and leave the lonely days behind you

Eid Mubarak!
Idag är det den muslimska "julen" och till skillnad från förra året så har denna årets Eid varit så mycket bättre. Den förra vill jag bara glömma och radera. Att det har gått ett helt år har jag så svårt att tro på, för att alla bilder jag har i huvudet, det känns som om det vore igår. Jag och familjen ska hem till några nära och kära och äta oss smällfeta ikväll, kommer att bli awsome!

Har varit och köpt grönsaker med dipp, ska försöka vara nyttig. Att jag sedan smaskar iväg på chips och choklad istället borde inte göra någon förvånad, hehe. Nu ska jag låtsas att vara nyttig genom att försöka äta grönsakerna. Wish me good luck!

"Jag vet inte om jag gillar den. Den är ful. I sånna fall lägger jag undan den." - Alltså wtf!? Hahahahaha! Upprepningarna skedde på högnivå också. Gjorde mina dar på länge. Så klockren, Issa!

Har man inte hört den här låten än, då är det dags.

Kings Of Leon - Closer

http://www.youtube.com/watch?v=T8AvtYJDBoA&feature=player_embedded

Älskar känslan som går igenom hela låten, albumet över huvudtaget. Den lugnar mig, massor. Mäktig känsla. Kommer ihåg i somras, första gången jag lyssnade på hela albumet. Jag ville bokstavligen stänga av all kontakt med mänskligheten, det skulle bara vara jag och musiken ensamma. Jag och Kings Of Leon. Jag ville stänga av mobilen, stänga av internet och bara njuta. Men dom som känner mig vet att jag inte kan hålla mig borta från min kära dator, mobilen skiter jag i... Men jag njöt hur som helst otroligt mycket. Awww, nu saknar jag sommaren!

"She took my heart, I think she took my soul"

I've been waiting all this time to be something I can't define

J A G K A N I N T E P L U G G A ! ! !

Sitter här med en hemsk migrän och tar fjortis bilder istället... Det är bra tidsfördriv faktiskt!

You say you wanna move on and you say I'm falling behind

Ärligt talat så vågar jag inte gå och lägga mig. Hade sjukt ont i magen tidigare idag så jag försökte sova bort det, och det slutade i ett par riktigt sjuka, spejsade och läskiga mardrömmar som jag inte ens vill tänka på. Och jag börjar få ont i magen igen, samtidigt som jag är väldigt trött. I'm scared!

Ligger i sängen med laptopen i magen och Leona Lewis - Happy i lurarna. Tänke återgå till min värld av musik och förlora mig i mina tankar nu. Later!

Cause when the roof cave in and the truth came out I just didn't know what to do

Tiden kryper fram idag. Sov i tre timmar inatt. Gick upp tidigt för att gå till skolan som idag bara hade en 50min lektion på schemat. Sket i att ta med mig böckerna, så där satt jag, übertrött och riktigt aktiv. Läraren Sosso log stolt mot mig. Mötte upp Yasmine direkt efter för att kolla på film och sedan dess har jag inte gjort någonting. Har haft en hel dag i handen till för att plugga men som jag inte tagit tag i förrän nu. Nu sitter jag hemma hos Marijana och letar fakta om den svenska invandringen, försöker verkligen anstränga mig, men ögonlocken är tunga. Jag brukar hälla i mig kaffe och redbull. Det hjälper inte mig något. Det är stunder som dessa då jag önskar att det verkligen funkade.


"Love is irrational I reminded myself. The more you loved someone the less sence anything made"
- Bella Swan, New Moon

Tell it to my face, this is what you want. What you need

Jag och issa gick aldrig och lade oss inatt. Utan vi la oss imorse vid halv åtta tiden. Har under 32 timmar sovit i 5 ynka timmar och nu tycker jag att jag är värd lite sömn efter all vakenhet. Men det får jag inte. Ska sova djupt och skönt inatt istället men klockan är bara halv fem nu, evigheter kvar till natt.

Alltså inatt, vet fanimej inte vart jag ska börja? För det är en lång historia med små detaljer som får mig att börja skratta så fort jag börjar tänka på det. Jag och issa drog till cafe Alberts i östermalmstorg där vi satt i någon timma eller två. Där satt en kille... Vet inte hur jag ska förklara, men det var länge sen jag gav en kille riktiga blickar som säger "jag inte kan sluta kolla" och känna att jag fått exakt samma blickar tillbaka. Helvete vad fin han var. Och just när allt var som perfekt så måste han dra. Blev nere men det gick snabbt över. Efter det drog vi tillbaka till söder, till 41B, där vi stog och drömde oss bort. Omogna som fan, men hey man lever bara en gång. Blev hungriga så vi tänkte vandra vidare till donken och på vägen dit så hittar vi en snubbe som var så lost att vi tyckte synd om honom - så vi erbjöd honom våran hjälp. Han skulle till erikdalsgatan 24. Jag kan inga namn på gatorna här på söder men den gatan, den tror jag att jag inte kommer glömma någon gång snart. Det tog ett bra tag att hitta den där jävla gatan men det gjorde vi till slut. Vi drog hem till snubbens kompis. En helt random snubbe som vi inte ens visste existerade var vi nu hemma hos. Issa skulle låna toaletten. Kommenterna vi fick, kan inte sluta garva. "Du har väl inte urinerat utanför ringen" eller "Du har inte läckt va?", det knäcker allt. Snälla killar var det iaf men vad skulle vi göra där så vi drog även fast de tjatade länge på att vi skulle stanna. Nu skulle vi äntligen dra till donken och få våran mat men den på söder skulle precis stängas. Kul. Så vi tog bussen mot rådmansgatan och drog till donken där borta. Där satt vi bland en massa fulla människor och försökte äta men det gick inte, blev bara äcklade, så vi lämnade maten och drog. Åkte tillbaka till söder. Där fortsatte vi med luffandet, drog till medis och sen götgatan, som jag aldrig i hela mitt liv har sett så tom och så öde. Det var nästan läskigt. klockan var nu 5 på morgonen så vi tänkte att vi skulle avsluta hela luffandet med att gå till mariaberget, monteliusvägen, och njuta av utsikten. När vi väl var där tyckte vi att vi såg någon som bara stod och tittade på oss, vi var inte hundra eftersom det var så mörkt, men det såg verkligen ut som det. Både issa och jag fick panik och blev rädda så vi sprang därifrån och gick tillbaka hem till mig. Vi hade varit ute sedan 12 på natten och bara gått och gått. Våra ben var slut. Så när vi var hemma hos mig stretchade vi ut hela kroppen. Måste sett dökul ut men vi var tvungna, annars skulle vi fått gå runt med träningsverk ända fram till slutet av året. Det lilla som finns kvar av det. Kul som fan hade vi. Riktigt kul. Det här ska göras om. Att vara uppe hela natten är high life.
Det finns egentligen mycket mer att berätta men jag tror att man dör halvvägs under texten. Och jag själv orkar inte skriva mer. Bara jag och issa som förstår.

Trött men ändå hyper, uttråkad och utmattad. That's what's up.

"It's when you take it for granted, that you don't deserve it anymore" - Unknown

Well the sky could be blue, I don't mind, without you it's a waste of time

Vissa låtar kramar om hjärtat på ett visst sätt. Och de får varenda muskel i kroppen att vilja röra på sig... Och de får huvudet att bara snurra runt och bli upp och ner, och bli helt galet, och borta och flyta iväg...

Jag har hittat en grym låt som gör alla de där sakerna med mig. Har lyssnat på den nästan oavbrutet sen jag hittade den. Även fast den inte är en dunkadunka låt så får den mig att vilja dansa och röra mig. Hoppa och bara låta musiken föra mig. Det är som om varje ord handlar om mig och jag vill bara sjunga med så högt jag kan och bli helt andfådd.

The Fray - You Found Me
http://www.youtube.com/watch?v=ZJHSwFH_6o4

Jag mår bättre, mycket bättre. Tanken av att de är med varandra får mig att må illa. Men jag mår bra!

I ain't acting like I used to, I don't feel loved like I used to, it was your love I was used to

Har suttit och läst igenom det nedre inlägget om och om igen ett bra tag nu. Det låter så konstigt. Så onormalt. Så omoget. Allt jag någonsin varit emot, det händer mig. Jag varit en bra människa, aldrig gjort något dåligt som förstört för någon annan. Förstår inte riktigt vad jag har gjort för att gå igenom det här. Är det för att jag inte varit tillräckligt "trogen" och bett 5 gånger om dagen varje dag? eller för att jag använder de kläder som jag använder? För att jag tycker så som jag tycker och har de åsikter som jag har? Den här känslan kommer att gå över, det gör det alltid. Är nästan van. Men jag orkar inte gå igenom det här. Jag ska inte behöva gå igenom det här. Jag ska aldrig behöva gå igenom det här. Hur svårt kan det vara att gå vidare och glömma, helt seriöst? Känns som att ju mer jag säger till mig själv, ju hårdare jag blir, desto värre blir det. Vad ska jag göra, bara låta det vara? Inte ens det funkar. Inget funkar. Att låta det gå bort med tiden, det kräver tålamod. Mitt tålamod tog slut för ett år sedan och nu sitter jag här och är desperat. Jag behöver hjälp.

Har drömt mardrömmar och mina sedan i lördags och idag åkte dom till Saudiarabien. Jag är rädd. Vill bara kunna ge mamma en kram och prata ut med pappa så han kan lugna ner mig.

Jag vet, man måste gå igenom dåliga tider för att veta att det kommer komma bättre tider. Jag längtar till på fredag, då ska jag och my dear friend kräftis ha kul. Hon ska peppa upp mig. Men tills dess, hoppashoppashoppas imorgon blir bra!

I still can’t say it after all we’ve been through

Gud vad mina dagar går upp och ner. Haha, jag förstår inte vad mitt problem är. Ena dagen mår jag bra, dagen efter skit, dagen efter det bra och efter det skit igen; typ så har mitt liv sett ut de senaste två åren. Orsak till varför? En människa som sitter fastklistrad i mitt huvud. Sitter fast med extra strong superduper glue typ. Just denna människa kommer att vara borta nu i ett bra tag, känns som att det inte finns någon ide att ens bry sig om hur jag ser ut längre. Känns inte lönt att behöva byta om och sminka sig extra fint när den enda personens åsikt och tankar som spelar någon roll inte är där. Nu för stunden mår jag inte så bra, andas tungt och mitt hjärta gör ont. Jag älskar snön, mjuk och härlig kramsnö, men jag hatar vintern. Den här känslan man går igenom under hela vintern, från början till slut, är sjukt deprimerande Får hoppas på att imorgon blir en bra dag precis som igår var.

You know that I was hoping that I could leave this star crossed world behind with you

Precis som jag önskade mig igår så blev den här fredagen en bra fredag utan att må dåligt. Förutom att jag fick panikångest för en sekund. Jag fick det jag velat göra sen den 10 september. Jag börjar egentligen om jag ska vara helt ärlig, för jag måste verkligen börja inse faktan och börja vara ärlig mot mig själv, att det är menat att vi ska vara vänner. Har alla dom här bilderna i mitt huvud som jag bara väntar på att det ska hända, alla de här drömmarna. Men det är just det, det är som sagt bara drömmar som aldrig kommer att ske. Drömmar som en dum liten 17-åring har. Drömmar som också en idiot till 92a har haft i två hela år. Drömmar. Det räcker nu Afsana. Helt seriöst.

Detta är bara tankar och åsikter för idag, imorgon när jag vaknat kommer drömmarna att fortsätta...

Hade kul hur som helst idag. Blir alldeles varm om hjärtat så fort jag tänker på det. Människor trodde att jag var 90a/89a vilket är sjukt för att jag har blivit kallad för 93a. Riktig komplimang att bli kallad för 93a. Jag vet. Woho. Lite överdrivet men ändå väldigt sjukt jag menar, jag ser ut som ett litet barn i fejan. Mamma säger att jag blir mindre och mindre för varje dag som går. Ja, kul att höra hur många olika åsikter människor kan ha om dig! På tal om mamma så ringde jag ner till Bangladesh idag. Resan gick bra, allt gick bra. Puh, vilken lättnad jag har. Kan andas ut.

If it's real it will be what it's suppose to be. All I ask from you is please don't turn away from me

Jag önskar att jag kunde vara glad hela tiden. Livet skulle vara så mycket enklare då. Men idag har jag inte varit så glad. Idag åkte dom. Tog inte det hela så stort och dramatiskt. Jag orkar inte för det finns ingen mening med det, snart är ju de tillbaka. Måste vara stark. Vad ska jag gå runt och vara ledsen för? Jag har ju bara gått runt och längtat efter denna dag i över ett år nu... Kan ändå inte låta bli och få in alla dom här tankarna i huvudet. Alla negativa tankar. Blir depp eftersom det är så tomt här i lägenheten nu. Inte sovit så mycket inatt just pga alla tankar. Känner mig väldigt trött och utmattad. Är tömd på energi och kraft. Men jag tillåter mig att må såhär idag. Because that's life i guess - dagarna går upp och ner. Imorgon är en ny dag med nya stunder och nya minnen. Och jag tänker inte förstöra imorgon. Imorgon kommer bli en bra dag. Det bara måste det...

Jag måste bara få ta den här minuten och andas.

Please forgive me if I cannot hide what I feel I'm just trying to make you believe that I'm real

Idag fyller min gullegris till lillebror 11 år. Grattis älskling! Han är 11 nu, 11 hela år!?!? Helt sjukt va tiden går fort. Det går för fort. Meningen att de ska vara små, söta och irriterande föralltid. Inte komma in puberteten, prata med en svängig målbrotts-röst och börja tänka på tjejer. Vi tjejer ska ju vara tjejbaciller som man inte ska komma för nära. Vill bara stanna tiden för en sekund, vrida tillbaka den till 1998. Känns som det var igår han föddes men det var alltså för 11 år sedan. Får klump i halsen nu när jag skriver detta, varför så fort? Snart är det slut på året och 2009 bara kom och gick. JAG FYLLER 18 NÄSTA ÅR. Alltså vad är det som händer!?

Nej men grattis igen bror,

Appi älskar dig!

I need you right here, can't explain but A day without you is like a year without rain

Song of today,
Rihanna feat. Leona Lewis - A Year Without Rain

Can you feel me?
When I think about you
With every breathe I take
Every minute, don't matter what I do
My world is an empty place
Like I've been wandering a desert for a thousand days
Don't know if it's a mirage but I always see your face, baby

I'm missing you so much
Can't help it I'm in love
A day without you is like a year without rain I need you by my side
Don't know how I'll survive
A day without you is like a year without rain

http://www.youtube.com/watch?v=VBf1Awy6m64

"The most important thing in life is your family. There are days you love them, and others you don't. But, in the end, they're the people you always come home to. Sometimes it's the family you're born into and sometimes it's the one you make for yourself."

- Carrie Bradshaw, Sex And The City

"Du kan inte alltid stanna i din egen hörna av skogen och vänta på att andra ska komma till dig. Du måste gå till dem ibland också"

- Nalle Puh

And if I had to choose I'd have you by my side, Boy... Forever by my side

Fredag idag and Hallelujah to that! Jag tror att detta är den första helgen som jag inte har något plugg alls och ifall det varit så tidigare så måste det ha varit för år och dar sen för jag minns verkligen inte sist det var så. Åh. Det känns så himla skönt. Måste vila upp min hjärna, orkar inte tänka mer. Kommer inte behöva gå runt och vara stressad eller ha någon som helst ångest. INGEN MIGRÄN! Jag måste få ta den här helgen och bara andas.

Ibland funderan man på så mycket att man nästan blir alldeles snurring. Just nu cirkulerar massor av tankar bara runt, runt, runt. Jag får nästan ingen ro. Skulle vilja lägga mig i ett varmt bad och bara tvätta bort allt, men det kan jag inte just nu. Jag måste ju ta tag i det! Och just det är ju så mycket lättare att säga än att göra. Därför säger jag det... Blöö!

Det är så himla energikrävande när människor som man varken sett eller umgåtts med på länge tror att de vet allt om en. Det är som om de tror att man inte utvecklas någonstans eller bara inte haft möjligheten till att ändras. Att man ska vara exakt likadan som man var förr. Det stör mig, för de ger en inte ens chansen till att visa att man har ändrats. Jag har själv inte lagt märke till det men jag kanske själv är sånn? Det kanske vi alla gör bara det att vi gör det omedvetet. Alltså att vi behandlar folk som vi redan har en slags relation till, inte från hur vi själva vill bli behandlade, utan från den bilden vi har av dem. Hmm?

Cause you put your spell on me, made me live a memory

Jag kan sitta flera timmar.
Jag kan gå igenom allt.
Det tog slut för längesen,
men du är överallt.

Hittade denna fin dikt i någons blogg, igen aning om vem men all creeds till den!
- Känner igen mig. Grovt.

I don't know if I'm right or wrong but I know that I'm worse on my own

Idag snöade det och fyhelvete vad kallt det var!!! Eller det har typ småsnöat hela dagen, tur bara att det inte blivit vitt ute because it's way to early! Jag älskar snön egentligen men idag var äcklig "slasksnö" som bara förstör håret... Är väl dags för vinterjackan igen då? Vill verkligen inte. Jag och skinnjackan, vi är SÅHÄR tajta just nu *visar med fingrarna*.

Har haft för mig en massa idag. En hel del shopping blev det inför mis padres resa. Knåpat med en massa presenter och försökt vara så kreativ och smart som möjligt till de nära och kära där nere i det varma landet. Vet att jag längtat så länge nu inför att de ska åka men jag gör verkligen inte det längre. Jag gör det men ändå inte, vet inte riktigt hur jag ska förklara mig. Jag vet att det bara är i en och en halv månad, men det känns som om de ska bort. Den här känslan kommer säkert att gå över några dagar efter att de är borta. De kommer ha det så skönt och varmt där, blir nästan avis!

Nej nu måste jag rycka upp mig och dra mig till sängs! Jajustja, köpte mig mina efterlängtade hörlurar idag. Gick in i någon slags "kinaaffär" med en massa manga saker, såg ett par Sailor Moon hörlurar som var så jäkla söta, så söta att man nästan ville äta upp de. Min bror som är 10 kollade konstigt på mig när jag fick mitt lilla utbrott över hur mycket jag gillade dom. Jag funderade ett ögonblick på att köpa hörlurarna men bestämde mig för att that's a geek line I'm not gonna cross.

You carried me like a river, How far we’ve come still surprises me

Nu i skrivandes stund har jag inte sovit på ca. 30 timmar. Det roliga är att jag inte är ett dugg trött. Under nästan hela lovet som by the way tog slut idag (deppmode) har jag varit vaken om nätterna och sovit under dagarna. Fått väldigt lite sömn kan jag säga och redbull och cola har jag fått i mig också. Vaknade vid 15.00 i söndags och det är väl anledningen till varför jag inte kunde sova inatt och att det skulle sluta med att jag vart vaken hela natten är inte heller någon överraskning. Så har det varit varje lov de senaste två åren! Det äckliga med idag är bara att jag känt att hjärtat slagit mycket snabbare och hårdare än vad det brukar göra, exakt hela dagen. Typ som när man har varit ute och sprungit, hjärtat slår självklart inte lika fort nu men den där känslan av att man kan känna varje slag som slås och att höra hjärtslagen, de finns här. Detta beror säkert på lite sömn och redbullen. Äcklig känsla! Vill aldrig mer vara med om detta! Det är faktiskt bevisat att för lite sömn är dåligt för hjärtat. Men jag är för ung för att ens tänka på sånt... Bra att veta iallafall.

Lite sömn plus Redbull likamed bad combination!

Over all - så har detta lov bara sprungit förbi precis som alla andra lov gör. Skönt har det varit iallafall med en massa oväntade samtal med en viss person. Öppnat upp mig rejält och jag vet inte om jag gjort rätt eller fel. Fattar inte vad jag ska känna, ånger eller bara säkerhet? Inget av det just nu, det får jag väl veta senare i framtiden. Jag är ändå glad trots osäkerheten över det hela. För bara ett år sen kunde jag inte ens föreställa mig detta, det var bara min "dröm". Skrattade säkert åt det så fort det kom upp i hjärnan. Yeah right, skulle jag, Afsana klara av det? Yes, i did but am i proud? Nej, jag vet inte... Jag vet ingenting. Inga förhoppningar. Ingenting. Pass! Jag mår bra och nu ska jag lägga mig, klarar inte av denna äckliga känsla!

I've been waiting for your mind to change, Cause it feels so one sided

Jag kan inte sluta lyssna på Elliott Yamin's låtar. Har varit en trogen fan till han sen jag såg hans första audition i American Idol när jag gick i sjuan. Hans röst är one of a kind och låtarna är så betydelsefulla. Älskar känslan som går igenom alla hans låtar. Det lugnar mig massor. Jag behöver sådant på kvällen, när huvudet är fyllt av tankar och ibland problem som snurrar runt, som inte riktigt vill bli varken lösta eller bortträngda. Då hjälper musiken mig. Den hjälper mig massor.

Nu tänkte jag kolla på mitt kära One Tree Hill och flyga bort från verkligheten!