Nothing you confess could make me love you less

Red Bull börjar bli den "nya" cola för mig! Precis som en drog börjar den bli berondeframkallande och jag har tyvärr börjat dricka mängder av den... Men vad ska man göra? det är freaking-awsome!

Det kanske är sant. Rubriken alltså. Tänkt mycket på det och det är sant! Vi har alla dessa människor i våra liv som finns där. Som alltid kommer att finnas där. Vad som än händer. Och vi detsamma för dem. Människor som betyder så mycket att oavsett vad de gör, vad de säger och vilka vägar de bestämmer sig för att ta under sina liv inte spelar någon som helst roll. Det spelar ingen roll eftersom de har den här speciella platsen i våra hjärtan som ingen kan ta, tillsammans med minnen som inte kan suddas ut.
Sedan finns det människor man blivit alldeles blind av. Så blind att oavsett hur dålig den här människan är så är allt han/hon gör perfekt. Allt han/hon säger är rätt. Allt han/hon gör vill man själv göra. Detta är att man blivit blind. Blind av kärleken.

You had me at hello. It was many years ago.

Söndagen är den dag jag ogillar mest. Bara känslan av att veta att man ska vakna tidigt nästa dag för att gå till skolan gör mig på dåligt humör. Fredagar däremot - Heaven! Längtar redan dit... Längtar till nästa sommarlov och vi har inte ens haft höstlov. Eller cyberlov som man säger i min skola.

I gotta do soul searching,
without you I'm a whole different person

The Fresh Prince of Bel-Air

Älskar denna serie! Ge mig ett avsnitt och jag kan sitta och kolla på den hela dagen, om och om igen. Will Smith is the shit! Var hemma hos Marijana igår natt och youtubade som vanligt och vi hittade den här Fresh Prince vidoen med en massa "bloopers". Herregud vad vi skrattade säger jag bara! Klippet är ca 7-8 minuter lång och vi skrattade från början till slut. Efter det fortsatte skrattandet, fanns inget slut kändes det som. Glädjetårarna bara rann och när vi äntligen var klara var vi hesa båda två. Lät som två ryska män, iallf jag!

Det sägs att ett gott skratt förlänger livet - Fyfan vad länge vi kommer leva Marijana!

http://www.youtube.com/watch?v=gealzhBjAlY&feature=related

He's always on my mind, there's no room left for thinking

How do I get close
When she looks like an angel
A moment of her time just seems impossible to me
It’s hard to find the words, to get to know this stranger
I’m scared of what she’ll say if what I say sounds incomplete
And it feels like we belong together
Can someone tell me where do I start

Cuz, I can’t keep on feelin’ the way I do
I can’t keep on, hiding my heart from you
I got to say something before
Someone else comes through,
I can’t keep on loving you,
From a distance

She’s always on my mind, there’s no room left for thinking
I’m tired of waiting slowly fading at least I’m happy now
Cuz I’m running out of time, and I feel this ship is sinking
The doors are closing I am frozen I need her around
And it feels like we belong together
Can someone tell me where do I start

Cuz, I can’t keep on feelin’ the way I do
And I can’t keep on, hiding my heart from you
I got to say something before
Someone else comes through,
I can’t keep on loving you,
From a distance
From a distance
From a distance
From a distance

I can’t hide
I can’t keep on feelin’ the way I do
And I can’t keep on, hiding my heart from you
I got to say something before
Someone else comes through,
Cuz I can’t keep on loving you,
I can’t keep on loving you from a distance.


Så gammal, så fin. Älskar den!

Nothing seems as pretty as the past though

Den här jävla sjukan vägrar gå bort och nu börjar jag bli riktigt frustrerad! Inte varit i skolan på några dagar och ångesten över plugget är på topp. Min yngsta bror Jihan som går i femman kom hem från skolan idag med en bunt läxor. En av läxorna var att han skulle läsa några kapitel från boken "Eldens Hemlighet". Detta är samma bok som jag fick läsa när jag gick i Södermalmsskolan. Kommer ihåg hur mycket jag älskade den boken. Hur mycket jag älskade skolan, plugget och vännerna. Livet över huvudtaget. Det är inte så att jag tycker dåligt om mitt liv nu, det är bara det att allting har blivit så mycket svårare. Det kommer bara bli svårare med åren som går och det skrämmer mig galet. Kommer ihåg att jag brukade vara med kompisarna inne klassrummet, efter skoltid fram tills att de stängde skolan. Varje dag. Efter det hängde vi i skolgården, ute på fotbollsplanen ända fram till att mamma ropade på mig. Det var livet, inga bekymmer, ingenting. Bara jag och mina vänner. Saknar det faktist. Det är alltid så, man kollar alltid tillbaka på saker och ting som hänt en, kollar tillbaka och önskar att det var nu. Spelar ingen roll om det var för 5 år sen, tre månader sen eller bara igår. Det är den där känslan om att få uppleva det igen som gör att man vill tillbaka. Älskar den känslan!

Ännu en människa har dött av svininfluensan här i Sverige. Helt sjukt alltså! Från att vara något man pratat om eftersom man kände för de de smittade i USA eller Mexico till att vara något som man själv försöker skydda sig från eftersom det nu kommit till Sverige. Blir rädd!

R.I.P - de två som dött!

Tror att jag har svininfluensan?

Eller kanske inte... Börjar bli sjuk iallf, riktigt sjuk. Halsen värker galet och jag vet inte vad jag ska ta mig till! Gick till skolan med en positiv inställning om att denna dag ska gå bra men så fort den första lektionen börjat med Olof i geografi försvann allt det positiva och jag började klaga.. som vanligt! Halva klassen började genast säga "svininfluensan" eller "gå hem, kommer bli smittad" Kul liksom, jätte kul! ;D Har verkligen ingen ork för att skriva mer så får se om jag överlever dagen och skriver imorgon, får hålla tummarna Afsana!