tisdag 29 september 2009

You see life is a crazy thing. There'll be good times and there'll be bad times. And everything in between.

Jag visste det hela tiden, var hundra på det. Gick till och med till vännerna och berättade att jag visste det men ändå ska jag bli så här. Sjunka hit ner och försöka ta mig upp som jag så många gånger nu gjort. Och det gör jag. Jag lyckas ta mig upp men jag åker ner igen. Jag orkar inte gå runt och vara depp. Ska vara stark. A strong independent woman! Men det är svårt fan. Att den här åldern ska vara så här... Lovar att när jag sitter där om ca 10 år och tänker tillbaka på mitt liv, då kommer jag sitta och skratta. Skratta åt hur livet är, vilka perioder man går igenom alltså.

Vad har hänt? Jo, fick VG+ på både historia och geografi provet. Woho! Det är typ så långt jag alltid lyckas eller MVG- men aja, inget klagande här inte... Just nu tar jag en kort paus innan jag drar mig tillbaka till pluggandet. Har nämligen prov imorgon. Igen. Historia denna gången med. Jag är osäker på allt, inget fastnar..

Har hittat en favorit i Idol, inte haft det på ett tag. Förra årets var borring och året innan med! Rasmus Ingdahl är the lucky winner. Killen har en grym soul-aktig röst som jag får rysningar av varje gång han sjunger. Tror dock inte att han kommer gå långt ;/
Nu kommer ångesten fram iallf, måste börja plugga. Gud, hjälp mig imorgon!

EDIT; Rasmus åkte visst ut liiiite tidigare än vad jag trodde, han kom inte ens till fredagsfinalerna. Hahah. Sorgligt säger jag bara. Vill verkligen veta hur juryn tänker...

Over and out.

onsdag 23 september 2009

I dream of you more than you dream of me

Imorgon har jag studiedag. Ska bli riktigt skönt alltså, kan äntligen få sova ut! Men det blir inte så mycket "ta det lugnt", har nämligen prov på fredag. Woho!

Päronen åker om drygt en månad nu, tiden har gått så jävla fort att det inte är sant. Kommer ihåg för exakt ett år sedan, början av ettan, då jag satt och pratade med mina nya grymma vänner ifrån klassen om att mina föräldrar skulle resa bort och att det skulle vara föräldrarfritt i mer än en månad hos mig. Detta var som sagt för ett år sedan. Längtade så hårt efter att de skulle vara vinter 2009 så att jag äntligen kunde få andas, tänka utan att få höra några klagomål. Ville ha en tidsmaskin. En tidsmaskin som skulle spola fram tiden tills nu. Och nu är det nu. Sjukt, känns som igår alltihop. Nu vill jag inte ha bort dem. Vill men ändå inte. Alltid så med mig. Jag får upp alla de här negativa bilderna om vad som skulle kunna hända och jag blir rädd och tror att de kommer att hända. Sedan när de är borta blir det bara värre, speciellt när de inte hör av sig och när jag inte får tag på dem. Fyfan, haha, den här bloggen börjar bli som en slags deppblogg. Borde ändra namn till det. Deppbloggen.blogspot.com

Dagens låt som jag spelat sönder är Beyonce - Hello
Så himla vacker.

Peace

söndag 20 september 2009

David Guetta

Jag är helt besatt av hans nya album One Love. Så jävla bra. Nästan för bra... Borde fan vara olagligt att vara så bra. Vissa av låtarna får mig att bli helt galen. Människan är ett geni. Någon gång i framtiden hoppas jag på att få se honom spela live. Fyfan om jag fick uppleva det. Vilken känsla. Big love to Guetta!

Och där tog Ramadan slut...

...Shit va fort det gick! Känns som att det var igår jag satt och snackade med min kusin om hur fort ett år hade gått sen förra Ramadan och nu är denna årets slut. Ramadan är muslimernas absolut största högtid, ungefär som de kristnas jul. Alltså muslimernas "jul" med andra ord. Är stolt över mig själv för att jag klarat av fastan, har dock missat några men dem ska jag ta igen. Stolt över att jag klarat av fastan trots att jag varit sjuk och den jobbiga stressen över all plugg.

Idag ska jag äta (trycka i mig) en massa gott och vara med la familia. Har lite plugg också som jag måste göra som vanligt... Men woho, det är över. Kan verkligen inte fatta det

söndag 13 september 2009

So keep your love locked down, you lose.

Just nu ligger jag här i soffan med laptopen på magen. Ur högtalarna spelas Anthony Hamiltons Dear life. Solen skiner in över hela hela vardagsrummet. Härlig känsla, kan inte tänka mig något bättre just nu! Vad ska man då göra idag? Har faktist inte planerat något, tänkte fortsätta plugga svenska som jag började på igår. Uppgiften är att kolla på filmen "Troja" och sedan svara på frågor. Chill uppgift helt enkelt. När jag igår skulle ladda ner filmen tog det sjukt lång tid. Var tvungen att ladda ner filmen i del 1 och del 2 eftersom jag inte hittade hela filmen någonstans. Varje del tog en massa irriterande timmar att ladda ner och när jag äntligen hade kollat klart på halva filmen och skulle sätta på andra halvan fanns det inget ljud!?!?!? Kul! så jag var tvungen att ladda ner hela skiten igen och den här gången tog det ännu längre tid att laddas klart. Kunde hur som helst kolla klart på filmen igår kväll. Älskar den filmen, sett den så många gånger tidigare, tröttnar fortfarande inte. Blev kär i historian när jag gick i sjuan och hade "Tema Antikens Grekland". Diane Kruger som spelar Helena i filmen är äckligt vacker!

Nu har solen försvunnit och det är grått och mulet ute, tror att det kommer att regna. Magen kurrar svårt, det är nämligen så att jag fastar. Har fastat nästan alla dagar denna fastemånad och de dagar jag missat tänkte jag ta igen sen efter Ramadan. Känns bara onödigt annars. Tror inte att det inte gått en ända dag då jag inte klagat på hur hungrig jag är... inte bra! Det är typ en vecka kvar av Ramadan, det gick galet fort alltså!



Har lyssnat på Dear life om och om igen nu. Anthony Hamiltons röst går rakt in i hjärtat och jag ska inte börja säga vad lyricsen gör. "... I became somebody through loving you."


fredag 11 september 2009

Feels like I've waited so long for this, I wonder if it shows

Jag var så deprimerad dagen jag skrev det nedre inlägget. Natten innan hade varit så sjuk och alla möjliga slags känslor kom upp, en natt jag inte kommer att glömma på länge! Jag är den största fegisen på denna jord men igår vågade jag. Efter ett och ett halvt år. Blir helt till mig så fort jag tänker på det. Haha, och det gör mig också till den största 17-åriga snorungen på denna jord. Varit så sjukt rädd. Sjukt rädd för allting, speciellt responsen. Min kära pappa sa en gång till mig när jag var liten att de saker som man är mest rädd för, det är de sakerna som visar sig vara det mest minnesvärda. De mest speciella som man inte glömmer. Har tänkt på det mycket idag och det är sant! Man måste ta risker, det är verkligen värt det. Hoppas jag kan hålla mig till det bara.
För det var verkligen värt det.

Liver är underbart om du gör det underbart.
Jag skriver här nere att hur det är meningen att man ska "leva livet" om allting ska vara så svårt . Man ska veta att livet är för kort för att ödsla tid på saker som förstör dig. Man ska ta varje chans man har. Man ska gå ut och "leva livet" helt enkelt.

torsdag 10 september 2009

And if I used to wonder about you, It ain't nothing like I'm wondering now

Mitt hjärta gör ont och den här känslan vägrar gå bort. Varför ska det behöva vara så jävla svårt? Allt, livet över huvudtaget! Hur är det tänkt att man ska "leva livet" när allt ska behöva vara så här? Det är sorgligt... Livet är sorgligt!

tisdag 8 september 2009

The place where I wanna be is the place I can call mine

Imorgon är det prov, historiaprov. Detta betyder alltså att jag måste plugga sönder mig idag - jag fastar - det kommer att gå åt helvete... Det går inte att plugga när man fastar. Det gäller att hålla sig sysselsatt hela dagen, göra något kul så att tiden går fortare och att mat tankarna försvinner. Plugga är det sista jag vill göra för att få tiden att gå fortare och inte är det roligt heller! Jag hoppas verkligen att det går bra för mig imorgon, Gud hjälp mig!!!

Igår fick jag ryck och ville ta tag i det hela, tänkte verkligen ta ett stort, då menar jag verkligen ett stort steg. Tänk ett elefantsteg! Eller ja, stort är det för mig för jag aldrig vågar att satsa. Detta är för att jag är så osäker och rädd hela tiden, tänker negativt. Rädd för responsen jag ska få. Men jag sa inget för det visade sig att det ändå inte skulle gå... Men det är just så jag ska köra i framtiden, ta det som det kommer och inte planera. You go Afsana!

måndag 7 september 2009

Nothing you confess could make me love you less

Red Bull börjar bli den "nya" cola för mig! Precis som en drog börjar den bli berondeframkallande och jag har tyvärr börjat dricka mängder av den... Men vad ska man göra? det är freaking-awsome!

Det kanske är sant. Rubriken alltså. Tänkt mycket på det och det är sant! Vi har alla dessa människor i våra liv som finns där. Som alltid kommer att finnas där. Vad som än händer. Och vi detsamma för dem. Människor som betyder så mycket att oavsett vad de gör, vad de säger och vilka vägar de bestämmer sig för att ta under sina liv inte spelar någon som helst roll. Det spelar ingen roll eftersom de har den här speciella platsen i våra hjärtan som ingen kan ta, tillsammans med minnen som inte kan suddas ut.
Sedan finns det människor man blivit alldeles blind av. Så blind att oavsett hur dålig den här människan är så är allt han/hon gör perfekt. Allt han/hon säger är rätt. Allt han/hon gör vill man själv göra. Detta är att man blivit blind. Blind av kärleken.

söndag 6 september 2009

You had me at hello. It was many years ago.

Söndagen är den dag jag ogillar mest. Bara känslan av att veta att man ska vakna tidigt nästa dag för att gå till skolan gör mig på dåligt humör. Fredagar däremot - Heaven! Längtar redan dit... Längtar till nästa sommarlov och vi har inte ens haft höstlov. Eller cyberlov som man säger i min skola.
I gotta do soul searching,
without you I'm a whole different person

lördag 5 september 2009

The Fresh Prince of Bel-Air



Älskar denna serie! Ge mig ett avsnitt och jag kan sitta och kolla på den hela dagen, om och om igen. Will Smith is the shit! Var hemma hos Marijana igår natt och youtubade som vanligt och vi hittade den här Fresh Prince vidoen med en massa "bloopers". Herregud vad vi skrattade säger jag bara! Klippet är ca 7-8 minuter lång och vi skrattade från början till slut. Efter det fortsatte skrattandet, fanns inget slut kändes det som. Glädjetårarna bara rann och när vi äntligen var klara var vi hesa båda två. Lät som två ryska män, iallf jag!

Det sägs att ett gott skratt förlänger livet - Fyfan vad länge vi kommer leva Marijana!

http://www.youtube.com/watch?v=gealzhBjAlY&feature=related

fredag 4 september 2009

He's always on my mind, there's no room left for thinking

How do I get close
When she looks like an angel
A moment of her time just seems impossible to me
It’s hard to find the words, to get to know this stranger
I’m scared of what she’ll say if what I say sounds incomplete
And it feels like we belong together
Can someone tell me where do I start

Cuz, I can’t keep on feelin’ the way I do
I can’t keep on, hiding my heart from you
I got to say something before
Someone else comes through,
I can’t keep on loving you,
From a distance

She’s always on my mind, there’s no room left for thinking
I’m tired of waiting slowly fading at least I’m happy now
Cuz I’m running out of time, and I feel this ship is sinking
The doors are closing I am frozen I need her around
And it feels like we belong together
Can someone tell me where do I start

Cuz, I can’t keep on feelin’ the way I do
And I can’t keep on, hiding my heart from you
I got to say something before
Someone else comes through,
I can’t keep on loving you,
From a distance
From a distance
From a distance
From a distance

I can’t hide
I can’t keep on feelin’ the way I do
And I can’t keep on, hiding my heart from you
I got to say something before
Someone else comes through,
Cuz I can’t keep on loving you,
I can’t keep on loving you from a distance.


Så gammal, så fin. Älskar den!

Nothing seems as pretty as the past though

Den här jävla sjukan vägrar gå bort och nu börjar jag bli riktigt frustrerad! Inte varit i skolan på några dagar och ångesten över plugget är på topp. Min yngsta bror Jihan som går i femman kom hem från skolan idag med en bunt läxor. En av läxorna var att han skulle läsa några kapitel från boken "Eldens Hemlighet". Detta är samma bok som jag fick läsa när jag gick i Södermalmsskolan. Kommer ihåg hur mycket jag älskade den boken. Hur mycket jag älskade skolan, plugget och vännerna. Livet över huvudtaget. Det är inte så att jag tycker dåligt om mitt liv nu, det är bara det att allting har blivit så mycket svårare. Det kommer bara bli svårare med åren som går och det skrämmer mig galet. Kommer ihåg att jag brukade vara med kompisarna inne klassrummet, efter skoltid fram tills att de stängde skolan. Varje dag. Efter det hängde vi i skolgården, ute på fotbollsplanen ända fram till att mamma ropade på mig. Det var livet, inga bekymmer, ingenting. Bara jag och mina vänner. Saknar det faktist. Det är alltid så, man kollar alltid tillbaka på saker och ting som hänt en, kollar tillbaka och önskar att det var nu. Spelar ingen roll om det var för 5 år sen, tre månader sen eller bara igår. Det är den där känslan om att få uppleva det igen som gör att man vill tillbaka. Älskar den känslan!

Ännu en människa har dött av svininfluensan här i Sverige. Helt sjukt alltså! Från att vara något man pratat om eftersom man kände för de de smittade i USA eller Mexico till att vara något som man själv försöker skydda sig från eftersom det nu kommit till Sverige. Blir rädd!

R.I.P - de två som dött!

onsdag 2 september 2009

Tror att jag har svininfluensan?

Eller kanske inte... Börjar bli sjuk iallf, riktigt sjuk. Halsen värker galet och jag vet inte vad jag ska ta mig till! Gick till skolan med en positiv inställning om att denna dag ska gå bra men så fort den första lektionen börjat med Olof i geografi försvann allt det positiva och jag började klaga.. som vanligt! Halva klassen började genast säga "svininfluensan" eller "gå hem, kommer bli smittad" Kul liksom, jätte kul! ;D Har verkligen ingen ork för att skriva mer så får se om jag överlever dagen och skriver imorgon, får hålla tummarna Afsana!